Ja, här var det tomt och tyst.
Det är så det blir när man inte har internet i hemmet. Står på to-do-listan.
Lite uppdatering för nyfikna själar:
Lär mig göra kaffe. Och med en kaffekinkig-parttime barista till pojkvän har jag blivit rätt bra på att känna att "denna kaffe smakar stjärt" alternativt "mmmmums". Så förhoppningsvis blir det bra. Synd bara att stället där de lär mig hantera den superflashiga kaffemaskinen har ett rykte om sig att göra mindre bra kaffe. Fick instruktionen av min arbetsgivare "här gör vi enligt mina regler", jaha ja det var ju synd.
Kirrade mig ett jobb på Sydney flygplats. Lite respekt på den, va? Låter himla nice på resumen och lönen!!! Inga fel. Heltid (40 timmar) och möjlighet till övertid. Arbetsnarkomanen Brandon lär nog inte ha något emot att jag jobbar löjligt mycket ett tag. Älskar att arbetsgivaren sa "ja, nattskiften.. ta med din iPod, kan bli rätt långtråkigt". Allt är väl bättre än att försöka sälja skor till oartiga kineser för $10/timmen och endast kunna säga "tack" på kinesiska? Man kommer inte så långt med det, tyvärr.
Den 12e maj lämnar vi lägenheten vi bor i och flyttar in i en annan. Önskar jag hade mina prylar från Södra Klaragatan här. Ni vet mina tallrikar, alla kuddarna, glasen och allt annat färgglatt som prydde min lilla etta! Brandons möblemang går mest i brunt. Och han är en man. Har nu under våra månader som sambos smugit in diverse ljusstakar och praktiska småsaker. Är inte alls så dramatisk som Kate Hudson i "How to lose a guy in ten days", även fast jag hade älskat att se Brandons min om jag släpat hem ett fluffigt rosa toalettfodral.
Tydligen är fredagar en skitdålig dag att gå till postkontoret på. Men vad ska man göra? Mors dag är i krokarna så mina ärenden på posten kan icke vänta!
Alla mina bilder från resan är huller om buller på facebook. Sjukt frustrerande.
Min östkustresa var jättekul, såklart. Men det allra bästa var definitivt, när jag bakfull och med gårdagskvällens smink kletat över hela ansiktet, klev ut i solljuset på pick-up området på flygplatsen i Sydney och inte alls blir hämtad av Brittany som planerat. Ser henne ingenstans, men så ser jag Brandons gröna jeep och världens snyggaste och finaste och bästaste kille (Brandon) i förarsätet. Kan ha varit den bästa känslan någonsin.
Ikväll ska vi laga mat och sånt. På söndag är det 9 månader sen min drömman dansade, bokstavligt talat, in i mitt liv.
Jag har extrem huvudvärk. Vatten ska intas och tror jag behöver en kaffe.
Nu väntar kön på postkontoret. Fifan.
PUSS
Lite uppdatering för nyfikna själar:
Lär mig göra kaffe. Och med en kaffekinkig-parttime barista till pojkvän har jag blivit rätt bra på att känna att "denna kaffe smakar stjärt" alternativt "mmmmums". Så förhoppningsvis blir det bra. Synd bara att stället där de lär mig hantera den superflashiga kaffemaskinen har ett rykte om sig att göra mindre bra kaffe. Fick instruktionen av min arbetsgivare "här gör vi enligt mina regler", jaha ja det var ju synd.
Kirrade mig ett jobb på Sydney flygplats. Lite respekt på den, va? Låter himla nice på resumen och lönen!!! Inga fel. Heltid (40 timmar) och möjlighet till övertid. Arbetsnarkomanen Brandon lär nog inte ha något emot att jag jobbar löjligt mycket ett tag. Älskar att arbetsgivaren sa "ja, nattskiften.. ta med din iPod, kan bli rätt långtråkigt". Allt är väl bättre än att försöka sälja skor till oartiga kineser för $10/timmen och endast kunna säga "tack" på kinesiska? Man kommer inte så långt med det, tyvärr.
Den 12e maj lämnar vi lägenheten vi bor i och flyttar in i en annan. Önskar jag hade mina prylar från Södra Klaragatan här. Ni vet mina tallrikar, alla kuddarna, glasen och allt annat färgglatt som prydde min lilla etta! Brandons möblemang går mest i brunt. Och han är en man. Har nu under våra månader som sambos smugit in diverse ljusstakar och praktiska småsaker. Är inte alls så dramatisk som Kate Hudson i "How to lose a guy in ten days", även fast jag hade älskat att se Brandons min om jag släpat hem ett fluffigt rosa toalettfodral.
Tydligen är fredagar en skitdålig dag att gå till postkontoret på. Men vad ska man göra? Mors dag är i krokarna så mina ärenden på posten kan icke vänta!
Alla mina bilder från resan är huller om buller på facebook. Sjukt frustrerande.
Min östkustresa var jättekul, såklart. Men det allra bästa var definitivt, när jag bakfull och med gårdagskvällens smink kletat över hela ansiktet, klev ut i solljuset på pick-up området på flygplatsen i Sydney och inte alls blir hämtad av Brittany som planerat. Ser henne ingenstans, men så ser jag Brandons gröna jeep och världens snyggaste och finaste och bästaste kille (Brandon) i förarsätet. Kan ha varit den bästa känslan någonsin.
Ikväll ska vi laga mat och sånt. På söndag är det 9 månader sen min drömman dansade, bokstavligt talat, in i mitt liv.
Jag har extrem huvudvärk. Vatten ska intas och tror jag behöver en kaffe.
Nu väntar kön på postkontoret. Fifan.
PUSS
