osv

Känner mig helt urgröpt. Som nån tagit en sked och bara skrapat ur allting inuti mig. Jag är så sanslöst ledsen för att det kommer dröja fruktansvärt länge innan jag får träffa den personen jag bryr mig mest om i hela världen igen. Om vi ens kommer ses igen. Först måste jag sluta vara kär.

Vi var ju inte bara lovers, utan otroligt bra vänner, och det vill i alla fall inte jag låta gå förlorat. Men hur ska jag kunna klara av att vara kompis med honom? Att lyssna på hans ljuvliga röst kommer vara som att riva upp ett sår, gång på gång, det kommer aldrig läka :(

Nu har jag fram till söndag på mig att umgås med honom, sen är det finito i mängder. Jag vet inte hur ska jag bete mig. En del av mig vill krypa ihop i fosterställning och gråta sönder, försvinna in i mig själv och bara undvika allt som heter Simon. En annan del av mig vill krama och pussa på honom och passa på medan jag kan, eftersom jag inte kommer kunna göra det igen. Inget av det känns rätt. Jag har gått sönder så jävla hårt.

Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu
Men efter regn kommer alltid sol och 
smärtan gör att du känner att du lever
För alla hjärtan måste gå sönder ibland 

Jag känner mig som ett jävla psykfall. Brister ut i panikgråtattacker. 
Sitter och snosar på hans tröja som luktar så jävla gott.
Som luktar kärlek och trygghet.
Min Simon som inte är min längre och som inte heller kommer att bli det igen.
Du är något speciellt för mig
Och jag är så glad att jag fann dig 
Du är det bästa som har hänt mig
Du är min första största kärlek

Jag vet att det inte skulle funkat ändå. 
Ingen av oss orkar med ett sånt här förhållande.
Men vi är så bra när vi är tillsammans..
Det gör så ont att veta att jag inte kan ha kvar dig.
Kan man dö av hjärtesorg? 

Kanske var vår historia en fjäril på nål 
Vacker att titta på, men vingar som inte slår 

Ingenting kan bli vad det var.