Det är okej att spåra ur

Igår kom Annika till mig vid nio. Till vår förkräckelse upptäckte vi att jag inte hade någon kapsylöpnpnare i min ägo. Hur konstigt är inte det? Så eftersom både hon och jag skulle öppna varsina glasflaskor tog vi till diverse redskap som mitt husgeråd hade att erbjuda och gav oss i kast med uppgiften att få av kapsylerna. Det gick inte. Jag ringde på hos min granne och frågade om jag fick låna en kapsylöppnare av dem, och tydligen hade de så många så jag fick en!
Så nu har jag en kapsylöppnare!


Diverse redskap samt min gåva ifrån grannen


Eftersom jag enligt min optiker har en dold skelögdhet
(det syns inte, men det finns där!) så får jag lägga upp såna
här bilder och tycka att det är kul utan att håna skelögda



Ah. Sen gick vi ut och dansade som fan. Askul.
Bekantade oss med några sköna Munkforskillar som bjöd på champagne och vin. Askonstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0