osv

Kände mig riktigt lyckad igår morse när jag vispade ihop en pannkakssmet och kirrade frulle till pojkarna utan problem. Dock försvann den där "gud-vad-de-måste-vara-glada-över-att-ha-mig"-känslan när jag blev lämnad ensam på eftermiddagen med lillpojken. Efter en natt med knappt 3 timmars sömn så är det väl klart att jag somnar när jag läser för honom. Och sover kvar i soffan när han leker. Och vaknar till och hojtar "Sam, where are you?" istället för att gå och kolla ifall han leker med knivar eller sväljer legobitar. För att sen somna om igen.

Idag åker vi till Brisbane.