Om man ska göra dumma saker måste man vara söt.

Jag är så glad att jag hamnat i en familj där barnen jag tar hand om faktiskt är ruggigt söta och roliga. Det är liksom lättare att tycka om dem då. När de häller cous cous på golvet eller råkar slå till en med ett lasersvärd (det händer oftare än vad man kan tro) är det bara att minnas tillbaka till den gången då man vek sig dubbel av skratt för att lillpojken helt avslappnat traskat runt med en röd jävla plastbunke på huvudet.

Här är han förresten. Bortskämd och gottegris, men bara TITTA så söt han är!
I mina solbrillor och i sin lobster-badoutfit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0